Behandling av FIC med Butorphanol Tartrate
Symptom på FIC
Sjukdomen är en följd av ackumulering av mineralkristaller och inflammatoriska skräp, som kan bilda en plugg och hindra urinröret hos mankatterna. Symptom på sjukdomen inkluderar följande:
- Ökning av urineringens frekvens
- Närvaro av blod i urinen
- Ökning av könsorganets grooming
- Svårighet vid urinering med plågad mowing
- Urinering på felaktiga ställen (vanligtvis på mjuka och kalla ytor som dricks och badkar). Ofta kan dessa symtom vara förvirrade för förstoppning. men hos manliga katter kan det leda till en medicinsk nödsituation om följande symtom råder:
återkommande misslyckade försök att urinera
- tröghet och ovillighet att röra
- förlust av aptit
- kräkningar
- Det finns ett antal diagnostiska tester utförda för att fastställa att Djuret lider av FIC, nämligen urinanalys, serumanalys, ryggrad i magen, urinkulturtester och cystoskopi. Butorfanoltartrat är det mest rekommenderade läkemedlet för behandling av detta tillstånd.
Behandling med butorfanoltartrat
Butorfanoltartrat är ett smärtstillande läkemedel som används för att minska smärtan som katten upplever vid urinering i det sjuka tillståndet. Läkemedlet faller under kategorin opiatagonister och har också vissa sederingsegenskaper, men sederingen varar inte länge. Det finns tillgängligt i form av tabletter och även injektioner. Beroende på svårighetsgraden av djurets tillstånd, skulle veterinären antingen injicera läkemedlet eller förskriva tabletter. En dos av 0,05 till 0,4 mg per pund ordineras vanligen två till sex gånger om dagen.
Butorfanoltartrat finns under varunamnen Torbugesic® och Torbutrol®. Varaktigheten av behandlingen beror på kattens tillstånd och det svar som djuret visar mot drogen. Det är viktigt att slutföra förskrivningen även om djuret visar förbättringar för att förhindra eventuell reversering, om inte veterinären på annat sätt uppmanar det.
Försiktighetsåtgärder och biverkningar
Butorfanoltartrat är ett säkert läkemedel, men det kan orsaka några biverkningar som aptitlöshet, sedering och diarré. Det är viktigt att informera veterinären om djurens historia, speciellt om det någonsin varit en diagnos av nedsatt njurfunktion, sköldkörtelproblem, nervsystemet dysfunktion eller eventuella rådande allergier. Om sällskapet administreras med butorfanoltartrat och det visar tecken på allergi, såsom nässelfeber, ansiktsvullnad eller hudreaktioner, ska läkemedlet avbrytas omedelbart och veterinärhjälp behöver uppmanas utan dröjsmål.
Läkemedlet rapporteras interagera med andra läkemedel som antihistaminika, lugnande medel och barbiturater. Detta gör det viktigt för veterinären att veta om husdjuret är på dessa läkemedel innan man administrerar butorfanoltartrat.